tisdag 16 januari 2018

Tvillinglek med tvillingar

För första gången har mina tvillingdöttrar lekt med varsin kompis på varsitt håll. Och det först vid åtta års ålder.
Vet inte varför det blivit så. Kanske för att det varit mest praktiskt att göra saker två och två. Jag menar vad ska den ena göra om den andra hittar på något.
Men det är bra för individen att göra något själv. Utvecklande.
Kanske var milstolpen en trevande öppnare för mer individuella lösningar.
Ska väl sägas, lite humor i det, att Ida och Fanny lekte med varsin tvillingkompis i klassen i dag. Haha, så var det med det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 15 januari 2018

Motion med hörlurar - alltid




Jag tränar med hörlurar. Har alltid gjort. Inga konstigheter.
Nu ville man i en omröstning via podden ”Vasaloppet lagom” förbjuda det på tävling. Som i Vasaloppet.
Fattar ingenting. Att det skulle vara en säkerhetsrisk.
Jag har aldrig under mina år med hörlurar råkat ut för någon trafikförseelse eller inte hörsammat något för att jag har lurar i öronen. Har dem när jag cyklar, springer och åker skidor eller rullskidor. Jag har ljudvolymen så hög/låg att jag uppfattar ljud utifrån.
Tror att det är en generationsfråga. Många med mig tränar med hörlurar. Nu verkar dessutom ju större utrustning desto bättre ljud.
Jag använder iPhone-lurarna som jag tycker ger förvånansvärt bra ljud.
I lurarna får man egentid. Lyssna på min musik i fred. Gå igenom nya album. Njuta.
Visst får det en att glömma bort hur trött man är. Den kan även sporra en till att öka takten. Den ger mig också kilometertider med appen Runkeeper.
Jag har haft lurar i mina fem vasalopp. Lyssnat på sportradion och hört när eliten gått i mål medans jag har halva loppet kvar. Trots att Vasaloppet rekommenderar att inte ha det.
Så lurar tillhör min träningsutrustning.
På sistone har jag med stor behållning lyssnat på en podd, ”Vasaloppet lagom” men det kanske är förbjudet under träning?


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 12 januari 2018

Prickarna i taket

På boardingpasset kan det stå Saeaevaelae. Apropå mitt efternamn med rekordmånga ä:n.
Här är en bild från en ackreditering i Rio 2016.



Nu berättar min bror Niklas att han har en på jobbet som tangerar våra ä:n. Det finns tydligen en Määtälä (med reservation för stavningen) i Ludvika som tangerar vårt rekord.
Men om vi går efter våra barndomsnamn så vinner brorsan om vi räknar antalet prickar. Vårt gemensamma favoritband Mötley Crüe hade en uttalad fäbless för prickar. Rockbandets basist hette Nikki Sixx och som en hyllning till honom fick brorsan smeknamnet ”Nökkö”. Alltså Nökkö Säävälä. Det rockar!




- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 11 januari 2018

Har du rekord i ä?

"Det måste vara rekord!"
Fick ett roligt läsarbrev i dag. Typ jag får aldrig läsar- eller tittarkontakt numera. Men den här personen uppmärksammade mitt efternamn och antalet ä:n jag har.
Först trodde jag att någon behagat skämta med mig men det verkar av på riktigt. Eller?
Jag svarade hen att jag brukar skämta om att mitt efternamn har världsrekord i ä:n men jag har inget belägg för att så är fallet i verkligheten. Jag har dock aldrig hittat någon med fler.
Hur som helst, kul att någon är imponerad av Säävälä.


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 10 januari 2018

Hemligt med First Aid Kit


YouTube Video

Mitt livs första hemliga spelning. Blev sent inbjuden till att se First Aid Kit. Allt var superhemligt.
Jag trodde jag skulle behöva bära slöja eller maskera mig. Men jag överdriver.
Anvisningarna var ändå ”superhemligt”. Men det visade sig vara kollegor där och flera Facebookvänner. Så var det med det.



Platsen var Kägelbanan. Glest men intimt då man kunde gå nästan ända fram för att se bandet.
En timme blev det. De största låtarna samt några spår från kommande plattan ”Ruins”. Det låter bra. Mycket fint live. Ständiga spelandet har gjort dem så tajta och säkra. Förutom en sak. Mellansnacket är fortfarande lite valpigt. Lite nervöst. Synd. Men också en del av deras charm. Att de är oförstörda och jordnära trots all internationell framgång.
Skutten och headbangandet under ”The Lions roar” är också lite gulligt.
Men sedan kommer smockan. ”You are the problem here” känns rätt på hackan. Här finns attityden. Pondusen. Och långfingret.
Sedan är frågan vilken riktning nya skivan tar. Av det man hörde live så behåller man sin vinnande americanaformel. ”Problem” var bara ett sidospår eller aggression. Jag tycker det är kul att de visar bredd. Hade gärna sett mer rock.
Men när ”Fireworks” framförs skjuts euforiraketer. Det är så himmelskt vackert med syrrornas skönsång som flätas samman så vackert som ett matchande DNA.
Enligt uppgift var plattan klar redan för ett år sedan. Men skivbolaget väntade på rätt ”fönster” för att ge ut den. Nästa vecka öppnas den på vid gavel och ut strömmar ljuvliga toner mellan tålamodets ruiner. Som vi har längtat.

Här ett nytt spår som de framförde ”unplugged” och ställde sig bredvid mikrofonerna. Stort.

YouTube Video

- Posted using BlogPress from my iPhone