måndag 8 februari 2010

Min första bilolycka

Plötsligt såg jag i ögonvrån hur en bil smackar rätt in i mig. Jag kör på huvudled. Han har väjningsplikt. Ändå brakar han in i mig mitt i Huddinge centrum.
Som tur var var bilen tom på barn. Jag skulle hämta Elsa från kyrkis. En mamma i samma grupp passerade precis gående och frågade om hon skulle hälsa att jag blir lite sen med hämtningen.
Smällen kom så snabbt. Jag studsade och brakade in i en snövall så grillen blev intryckt. Jag trodde hela bilen delat sig. Det small ju så.
Men det blev plåtskador efter sidan och bilen rullar på som vanligt. Han som körde på mig fick typ bara ena lycktan krossad.
Jag visste inte hur man gjorde efter en bilolycka. Ringer polisen eller så. Kallar in vittnen. Gruppen för särskilda insatser?
I kön efter mig, jag lyckades backa ur snödrivan efter en stund, stod en polisbil. Han kom förbi, vevade ner rutan och sa att det där får ni sköta själva. "Det är bäst om vi inte lägger oss i".
Nähä.
Bara fyll i skadeanmälan och skicka till försäkringbolagen era.
Ja, det var en skakade upplevelse. Jag är okej, lite chockad efteråt. Det var ändå min första olycka i egen bil med körkort i över 20 år.
Det enda jag kunde tänka på var vilken tur att inte barnen var med.