måndag 1 november 2010

Varannan natt-natt


Vi tar varannan nattning. En som tar femåringen Elsa (sagoläsning och lite snack i en halvtimme) och en som tar 1,5-åringarna Ida och Fanny (skräcknattning över en timme).
Men just i dag tog det knappt tjugo minuter för Fanny. För det är Fanny det hänger på numera. Hon är numera tumlaren i sängen sedan vi började med öppna normala sängar för dem. Ida är numera den snälla som ligger blixtstill och somnar in snabbt. Ingen aning om varför de över en natt skiftade roller i nattningen bara för att sängarna är annorlunda.
Men ni ser de ligger tätt intill mig i sängen. Söker trygghet. Det är mysigt.
Värre är att ta sig ur sängen ljudlöst utan att väcka dem. Ibland kan bara ett litet pytteknäpp i knät väcka den kärva.
Värre är också att man oftast själv somnar och förskjuter och försvårar sin egen nattning.
Men i kväll gick det lite för snabbt även för nattaren som lyckas hålla sig i vaken med två djupt andades febriga döttrar i öronen.
För det var väl sviterna efter febern som knockade dem i kväll. Hur gör vi morgon kväll med friska barn? Nja, då har jag Elsa.