Löprundorna i mitt kära Smedjebacken är en tidsresa tillbaka i tiden. Bara under min livstid har otroligt mycket hänt. Tyvärr som för många bruksorter med stora utflyttningar som följd. När jag var liten blomstrade stålverket, Morgårdshammar och Atlas Copco. Nu finns spillror kvar.
Jag springer genom tomma bostadsområden som Hökarängen, Ljusåsen och Västansjö. Här ligger nu stora öde gröna fält där naturen gömt såren.
Men Smedjebacken är inte bara vemod. Det är vackert här. Naturen finns nära. Med ett leende minns jag alla fina barndomsminnen från Roths väg 10.
Berättar gärna för mina barn. Tar med dem ut i blåbärsskogen, hockeyplanen, badplatsen och som i dag min gamla lågstadieskola Munkbo som numera inhyser ett katthem. Men besöket hos katterna har blivit ett måste. Barnen tycker om det. Även om verksamheten även den känns sorglig men nödvändig.
Lite som Smedjebacken. En ort som slickar såren, gör sitt bästa av det bästa som finns kvar, och som verkar ha minst nio liv kvar. Livet går vidare.
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
